Förutom Marios födelsedag så är de även en dag av enorm sorg och saknad.

Idag är den 4 år sen min fina mamma somnade in och blev den underbaraste ängel. Idag är de 4 år sen som mitt hjärta gick sönder och kommer föralltid vara trasigt.

Minns än idag känslan när der ringde från ett skyddat nr och jag förstod direkt att der gällande mamma. Var en sköterska som skulle berätta att hon hade somnat in fridfullt.

Jag önskar än idag att ja fått en sista dag med henne. Då skulle ja berätta hur mycket hon betydde för mig och vilken stöd hon var under alla dessa år.
Hon var min stöttepelare och tryggpunkt i livet och fastän de kanske inte märktes alla gånger så betyder hon allt för mig.

I 4 år har mitt hjärta gråtit av saknad och sorg och kommer att göra de tills den dagen ja återförenas med henne igen.

Älskar dig mamma och dina minnen är bevarad på en speciell plats i mitt hjärta där bara ja har nyckeln.
Kommer aldrig glömma bort din godhet, kärlek och visdom som du delade med dig.

Ja hoppas du aldrig glömmer mig för ja kommer aldrig glömma dig.

Älskar dig mamma för evigt. ♡♥♡

Ta aldrig dina nära och kära för givet för man vet aldrig hur framtiden kommer ser ut. Vårda varje dag med dina närmaste som om det vore din sista så ni inte ångrar er sen att ni inte sagt de där som ni ville säga.
Avsluta aldrig en dag med bråk och tjafs utan säg ist att ni älskar dom.

Puss  och Kram

Blir sååå jäkla irriterad. Varför varför måste de bli såhär? Varför kan ja inte bara säga va ja känner och tycker till dig? Försöker men då kommer inte dom orden ja vill och ja blir bara irriterad och förbannad och säger nått av ren ilska.

Varför måste ja alltid göra saker som ja tror alla förväntar sig av mig. Varför kan ja inte bara lyssna på den där lilla rösten som vet va som är rätt och fel?

Ja känner mig sååå känslomässigt slut. Tårarna har bara sprutat den sista timmen. När ska ja veta att ja gör de rätta valet. När vet ja att ja har försökt tillräckligt länge tills de känns rätt. Hur ska ja veta om de som fanns går att hitta igen. När, när??

Nu drar ja ett sträck här för ja orkar verkligen inte gråta nå mer. Är en sån här gång ja känner att ja såå gärna hade behövt min mamma bredvid mig. Behövt hennes kloka råd och svar. Behövt hennes varma famn att krama. Men de viktigaste, behövt ha hennes stöd.

Nä huvva nu börjar tårarna spruta.

Sov så gott alla fina där ute och ja hoppas ni får sova gott.

Idag har min fina mamma födelsedag. Hon skulle ha fyllt 68 år idag.

Minns hur hon älskade att fylla år. Precis som ja, blev som barn på nytt när de gällde presenter och sånt =)

Mamma, fina mamma du är såå saknad.

Ett litet grattis från oss och ja hoppas att du blir firad där uppe hos änglarna.

Idag är de en dag som ja saknar min mamma extra mycket. Har såå mycke tankar som snurrar i huvudet och ja känner att ja så gärna bara hade velat ta upp luren och ringa henne. Fastän de var nästan 3,5 år sen hon dog så kan ja komma på mig att ja ringer hennes nr av farten fortfarande. Hennes nr är såå inprentad i min skalle. Kommer nog aldrig glömma det.

Vet att hennes mob nr tog ja bort i somras och de var efter 2 år efter de hon dog.

” Varför kan du inte vara här hos mig, lilla mamma? Har så mycke tankar och funderingar nu som ja verkligen hade behövt svar på och du kunde för de mesta svara på dem. Varför var du tvungen att lämna mig..oss så tidigt? Jag önskar att ja hade haft en dag till med dig. Fått krama dig och säga hur mycket jag älskar dig och va du har betytt för mig under alla dessa år. Du har varit min stöttepelare när de har varit tung, du har varit min mentor genom livet. Allt känns så tomt och ensamt utan dig. Har verkligen ingen annan i familjen som ja kan vända mig till. Du var min tryggpunkt i livet. 

För nån vecka sen kom en enorm sorg över mig. Jag och R satt och prata lite om bordsplaceringen som vi ska ha under bröllopet. Då slog de mig att min älskade mamma inte skulle vara med oss. Kände bara hur sorgen slog mig i ansiktet och en enorm sakna strömma över mig. Börja gråta floder. Var länge sen ja kände denna saknad.

Känns verkligen superjobbigt över att inte ha hon med mig på vår stora dag. Vet att hon sa när ja var liten att hon längta tills den dagen hon skulle få se mig i en brudklänning. Den möjligheten får aldrig hon uppleva och ja får aldrig uppleva de heller.

Bara att skriva om de nu gör att tårarna rinner.

Saknar dig så himla mycket mamma och jag önskar allt hade blivit annorlunda så du fick vara kvar hos oss. Malcom och Mario skulle du ha älskat lika mycket som du älskade Melwin. Malcom säger flera gånger per dag att han saknar dig och älskar dig.

Fastän du inte finns här så finns du i våra hjärtan. Min älskade finaste mamma.

Denna tog en av mammas närmaste vänner 1995 hos mammas värdinnas dotter. VAr alltstå 14 år.

Puss och Kram Ninnie<3

Jag är de båder sorgen och glädjens dag hos familjen Nilsson.

Sorg, för de är 3 år sen min fina mamma somnade in och lämnade oss. Tänk att de gått 3 år redan. Helt sjukt så fort tiden går. Tyckte de var typ igår som vi fick veta att mamma hade åkt in och vi trodde i en veckas tid att hon inte skulle klara sig. Hade hon gjort om de inte hade varit för den där jävla hjärnskadan hon fick under tiden hon var nedsövd.
Hade såå gärna velat fara till hennes grav och tända ett ljus för henne idag, men ja har fasiken inte tid. Känns superjobbigt i hjärtat.

Kommer aldrig att vänja sig att hon inte finns längre hos oss.

Glädjens dag för idag fyller väldens bästa Mario hela 1 år. Shit pomfritt så stor han blivit. Bilden bredvid är en smått illamående och pömsig mamma som svettades som en gris just då. För visst ser ni min fina grisfärg ja har i ansiktet.

Tänka att Mario bara vägde 1938 gram när han föddes. Sjukt litet alltså. Har totalt glömt bort hur pluttig han var.

Och nu är han lika stor som en vanlig 1-åring =)

Puss och Kram Ninnie